Jag är trött nu. Trött på människor som tror det vet bättre än jag vad jag ska göra med mitt liv. Som tror att de känner mig när de egentligen inte har en aning. Jag vill bara ställa mig och skrika, se på mig! Det här är jag, fatta det någon gång!
Men sen finns ju också de där underbara människorna som verkligen förstår. Och de betyder allt. De är som kyssar när man känner sig ensam, som varma tofflor på morgonen och som en vacker film när man desperat försöker hitta skönhet i livet. Och girig som jag är vill jag ha ännu fler sådanna människor. Men just nu vill jag ha en stor kopp t.
