lördag

En fågel viskade i mitt öra...


Det är verkligen helt underbart att det äntligen är påsklov! Jag kan kolla på så mycket film som jag bara orkar, samtidigt som det är fantastiskt väder när jag känner för att gå ut. Me is happy! Reeeally happy!
Som sagt var har jag mest kollat på film idag, men var också på Gärdhem en sväng med mamma och köpte den söta asken med glasfågeln, en ljusblå klänning och en mörkblå väska. Fin fint!
Vad har ni gjort idag?

Om jag inte älskar det, så sväljer jag inte.

En gammal kliché säger: "Vi svenskar äter för att leva, men fransmännen lever för att äta". Och det är ungefär hela Råttatouilles handling.

I Paris lever råttan Remy, vars högsta dröm är att bli kock. Han älskar att exprimentera med olika smaker, och missar så gott som aldrig kändiskocken Gusteaus matlagningsprogram. Efter dicerse missöden kommer han bort från sin familj, men lyckas hamna på Gusteu, hans drömmars lyxresturang. Gusteau själv har nyligen avlidit, och resturangen drivs nu av en köksmästare som bit för bit försöker förvandla gourment resturangen till ett snabbmatshak. Remy chockeras över detta, men när han möter den fullkomligt talanglöse kocken Linguini börjar de sammarbeta, vilket leder till en galen kedjereaktion…

Råttatouille är en relativt charmig berättelse, men Pixar har helt klart gjort bättre filmer. Mycket av historien är uppbyggd på de romantiserade bilderna av Paris comme la capitale de romance (Paris som romantikens huvudstad). Karaktärerna är fumliga och inte särskilt underhållande i längden, med undantag för matkritikern Ego som är riktigt sevärd. Handlingsmässigt är det inte särskilt spännande med för många bispår, och slutet känns löjligt även i jämförelse med övriga filmen. Ska du passa barn i tioårsåldern någon kväll är Råttatouille kanske ett hyfsat filmval, men annars kan du lika gärna strunta i att se den.
Betyg: