SMS

Tror gårdagens klänning kanske var en liiite för stor hit. Som när man får sms från ytligt bekanta propfulla med komplimanger, men sedan snabbt avslutas med "nu får det vara slut med goda ord innan det blir opassande..." och jag känner att opassande, det är det nog redan. Det jag inte vet är om jag ska rodna eller skratta, så jag gör både och. Samtidigt.

Springer

Det är nästan mörkt ute, och jag springer genom skogen. Ansträngningen bränner i halsen, fötterna känner inte till underlaget, men hittar ändå vägen av sig själva. Tunna strumpbyxor, ett långt linne och en för stor röd t-shirt, och jag springer med tårar rinnande ner för kinderna. Är inte säker på om de beror på fartvinden eller på oss.

För det är oss jag tänker på, eller inte oss, dig och mig. Hur jag ville ha dig, hur du sedan ville ha mig och hur vi nu inte har något alls längre. Och jag saknar dig. Saknar dig något innerligt men står samtidigt inte ut med att vara i din närhet. Förlåt mig.