Vi har alla dem liggande hemma, de där böckerna vi någon gång fått i julklapp av någon välmenande släkting, men aldrig orkat läsa. Nu har jag i alla fall tagit mig igenom min, efter sisådär två år. Känslan av att äntligen läst den är dock bättre än vad boken var.
Solveig Olsson-Hultgrens ungdomsroman utspelar sig i Sverige 1932. Kvinnorna har nyligen fått rösträtt, men känner sig fortfarande diskriminerade i samhället. Homosexualitet är brottsligt och lågkonjunkturen gör att det inte finns några jobb att få.
I allt detta växer fjortonåriga Anna upp. Hon drömmer om att bli arkitekt som sin amerikanske far och få bygga hus, men måste istället försöka hitta jobb för att försörja en alkoholiserad mor och en fyraårig lillasyster. Så drömmarna blir liggande i en låda i form av en ritning. En ritning där Anna har målat fyra rum, ett att äta i, ett att sova i, ett att umgås i och så det fjärde rummet. Men exakt vad hon ska ha sitt fjärde rum till vet hon inte. Så tills hon kommit fram till det frågar hon dem hon möter för att försöka upptäcka vad som är viktigast för människor.
Det fjärde rummet är en mycket realistisk skildring av livet i Sverige på 30-talet. Boken är välskriven och jag måste säga att jag tror den innehåller ytterst få faktafel, om ens några. Berättelsen kretsar kring Anna, men tankar om samhället och kulturen vävs ändå skickligt in. Personligen måste jag erkänna att jag egentligen inte gillade boken särskilt mycket, främst för att jag inte är särskilt intresserad om huvudämnet – Sverige i början på 1900-talet. Har man dock intresset tror jag att man kan finna boken hyfsat underhållande. Saknar man intresse är dock historien för svag för att vara riktigt underhållande, även om boken har ett fint slut.
Betyg:
