Vi vet vad vi är. Men inte vad vi kan bli.

Jag förändras. Som en mutation i gener och DNA. Den jag var igår känner jag inte igen. Vem jag kommer vara imorgon är höljt i dimma. Inget är jag säker på längre. Mina prioriterigar har skiftat. Jag känner mig som ett lapptäcke. Som om min själ har slitits itu och nu kombineras ihop på nya sätt. Här var det en fläck, den river vi bort. Den här delen är underbar, den måste bli synligare!

Och mitt i allt står jag och ser mig omkring. Undrar vem jag är. Målar en bildserie som jag döper till Identitet. Vem i hela friden är jag?

Låt mig brinna

Idag insåg jag det. Vilket omättligt behov jag har av att få uttrycka mig. Varför jag valde ett estetiskt program. Varför jag älskar teatern.


För att jag blir så olycklig utan. För att det för varje dag bara blir mer och mer som trycker. Som längtar ut. Jag har en drivkraft att vilja förändra. Att våga stå upp för sanningen och bekämpa orättvisor. Att hitta tillbaka till en stark moral. Att vägra acceptera ondska. Men ibland tvivlar jag verkligen på mig själv och mina uttrycksmedel. Tänker att jag inte duger. Att jag liksom har lurat mig in i det här och en dag kommer att bli avslöjad. Att jag bara är en bluff, oduglig.

Men min Gud! Hjälp mig att förstå att det är en gåva du har gett mig. Och att du inte tar tillbaka gåvor. Hjälp mig att inte jämföra mig själv med andra. Att fokusera på starkheter istället för svagheter. Att hitta tillbaka till elden. Att brinna, lysa och förändra världen. Att bli lite mer lik dig för varje dag.