En rastlöshet i benen. Något tryckande, pulserande bakom pannbenet. Ord som kommer till en men på fel språk. Utmattning, oengagemang. En önskan om att kunna få göra något annat. Tända en brasa, läsa en bok, dricka en stor kopp t. Men samtidigt vetskapen om det omöjliga i det. Vetskapen om att detta måste bli gjort idag. Det är redan för mycket. Jag hinner inte mer imorgon, orkar inte mer imorgon.
Det är för mycket nu.
Och samtidigt drömmar. Löjliga, patetiska och dumma tonårsförälskelser i en person enbart efter hur han rör händerna när han håller tal. För hur han posade. För att han hade en perfekt symmetri mellan byxor och skor.
Håhåjaja.
söndag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
