I ett nummer av New York Times från 2004 finns en artikel om världens ensamaste val. En grupp forskare har följt henne sedan 1992 och har då upptäckt något mycket underligt. Hon är helt olik alla andra bardvalar. Till skillnad från alla andra valar, så har hon inga vänner, ingen familj. Hon tillhör ingen stam, flock eller grupp. Hon har ingen älskare. Hon har aldrig haft någon. Hennes sånger kommer i grupper om två till sex rop, var och ett varar i fem till sex sekunder. Men hennes röst är olik alla de andra bardvalarna. Den är helt unik. Medans resten av hennes sort kommunicerar mellan 12 och 25 hz, sjunger hon vid 51,75 hz. Precis det är hennes problem. Ingen annan val kan höra henne. Vart och ett av hennes desperata försök att kommunicera förblir obesvarat. Varje rop ignorerat. För varje ensam sång blir hon mer och mer sorgsen och frustrerad, hennes toner mer och mer förtvivlade för varje år.
Bild och textkälla: Julia (texten är översatt från engelska)
