Stop playing wife

Så, då är snart en dag till ända. En dag då jag egentligen inte gjort ett skit. Fast ärligt talat så har det varit skönt, riktigt skönt. Kollat Gossip Girl, Packat & klart (jag vill också bo i New York!), Ugly Betty och ARN - Riket vid vägens slut. Och så pluggat lite franska emellan. I morgon ska jag i alla fall till skolan, hel dag med EOS. Fast själv ska jag inte redovisa, för min coola partner är sjuk. Men inte mig emot...

En annan tanke som har slagit mig idag är hur fantastiskt duktig skådespelerska Leighton Meester är. Hennes namn är helmysko, men hon gör en fantastisk roll som Blair i Gossip Girl. Särskilt i förra veckans avsnitt, då hon såg till att Chuck inte hoppade från taket. I den scenen var hon helt otrolig!

Godnatt sötisar!

Allting här inne går att äta, till och med jag. Men det kalas kanibalism och anses mycket opassande i de flesta kulturer.

Kalle och Chokladfabriken

Det var en gång, i ett land någonstanns i världen, en man som hette Willy Wonka (Johnny Depp). Han hade en talang som saknade dess motstycke, särskilt när det kom till godis. Hans recept blev snabbt legendariska, och han blev världskänd ungefär i samma takt som spionerna nässlade sig in på hans fabrik. Plötsligt sålde alla konkurrenter hans godis, och han beslöt sig för att avskeda alla sina anställda och stänga sin fabrik för gott.

Men några år senare öppnade den upp igen, men ingen såg någonsin till någon av hans anställda. En vintermorgon sprids en fantastisk nyhet över världen. I fem av alla sina miljontals chokladkakor har Willy Wonka placerat en gyllene biljett. Det barn som hittar en biljett är välkommen att besöka hans fabrik tillsammans med en förälder, och ett av dessa fem barn kommer vinna ett fantastiskt pris. Men det finns en pojke som vill vinna mer än alla andra. Hans namn är Kalle (Freddie Highmore). Det finns dock ett problem, hans föräldrar är mycket fattiga och har bara råd att köpa en chokladkaka om året till honom. Men mirakel kan inträffa…

Tim Burton har gjort en fullkomligt makalös version av Roald Dahls älskade barnbok. Han har valt ut sina favoritskådisar (Depp och Tim Burtons fru Helena Bonham-Carter i rollen som Kalles mamma), hittat de bästa koerograferna och helt enkelt skapat magi i detaljerna. Depp är helt fantastisk i rollen som Willy Wonka. Han gör en otroligt udda karaktär, samtidigt som det finns underliggande seriositet och djup. Jag imponeras ständigt av hans förmåga att skapa så annorlunda karaktärer som exempelvis Willy Wonka och Jack Sparrow, men ändå göra dem fullständigt olika varandra. Freddie Highmore i rollen som Kalle är även det ett strålande val. Highmore är precis så charmig och söt ett barn kan vara utan att kännas dum, och hela karaktären utstrålar en fantastisk godhet. Filmen fokuserar även en hel del på Wonkas barndom, och vi ser den kände skräckfilmsskådespelaren Christopher Lee i rollen som hans far, tandläkaren Wilbur Wonka.

Kalle och Chokladfabriken är helt enkelt en underbar film som måste ses. Utan tvekan, av alla människor på denna jord.
Betyg:

Men Make History. We Make Men.

Führens Elit är utan tvekan en av de bästa filmer jag sett om Nazityskland. Kanske för att den är i amerikansk stil, men ändå inte amerikaniserad. Kanske för att de pratar tyska. Eller helt enkelt för att skådespelarna är så otroligt bra.

Filmens handling kretsar kring Friedrich, en ung och mycket lovande boxare som lever i Tyskland år 1942. Hans familj är fattig, och Friedrich kan varken satsa på sin boxningskärriär eller utbilda sig. Men en dag får han en fantastisk möjlighet. Han blir erbjuden en plats på en av Napola skolorna. Skolan är mycket patriotisk och millitant, men när man gått ut kan man bli i princip vad som helst. Med hjälp av en ambitiös tränare blir Friedrich snabbt känd i ringen, och han anses vara en mönster tysk. Steg för steg hjärntvättas han, tills han möter den aristokratiske Albrecht, och för första gången börjar han tvivla på nazismen.

Med sina fantastiska skådespelare, regi och ljussättning är det en njutning inom filmkonsten, men med sitt budskap har den ändå så mycket mer. Det mest centrala är var gränsen mellan onda och goda går, ett mycket intressant ämne med många aspekter. Führens Elit tar upp några av dem, men speglar samtidigt vardagslivet i en mycket strikt skola där eleverna behandlas illa av överheten. Och där det viktigaste av allt är att vara en god tysk, kämpa för sitt land och att i sitt sista andetag utbrista Heil Hitler!

Betyg:

I'm on a perfect vacation with my perfect man

Bridget Jones Dagbok är modern Jane Austen, men samtidigt med äkta Sex and the City känsla. Bridget Jones (Renée Zellweger) är 32 och fortfarande singel, med en stark känsla av att hon är tio för mycket, både i år och kg. När det nya året börjar bestämmer hon sig för att börja skriva dagbok, reda upp sitt liv och skaffa sig en vettig pojkvän. Allt börjar lite lagom lyckat när hennes mamma försöker para ihop henne med den oförskämt snygge advokaten Mark Darcy (Colin Firth). Tyvärr verkar han vara fullständigt vedervärdig, så varför bekymra sig om honom när hennes otroligt sexige chef Daniel Cleaver (Hugh Grant) finns i närheten. Trots allmänt oflyt i livet lyckas hon få till det med Cleaver, men talar han verkligen sanning om allt?

Helen Fieldings bästäljande bok ligger till grund för filmen som har fått samma namn, och som bäst beskrivs som Stolthet och Fördom år 2000. Känner man till den klassiska romanen är filmen ganska förutsägbar, och som en extra symbol för detta har mr Darcy fått behålla sitt efternamn. Jag måste dessutom säga att jag älskar det faktum att det är Colin Firth som spelar Darcy även i denna film, för ingen kan göra det som han (Förstår du inte varför måste du se BBC:s version av Stolhet och Fördom). Det är också helt fantastiskt att han använder sig av samma karaktär, fast det nu historiamässigt är 300 år senare. Hugh Grant kör hårt på sin stereotypa brittiske kille som han gör i alla sina filmer, men är nu ovanligt känslokall och rockstjärnelik. Det är inte särskilt mycket variation, men man får glädjas åt det lilla.

På grund av vissa saker som hänt nyligen identifierar jag mig ovanligt mycket med Bridget, vilket gör att jag kanske tycker den är lite bättre än vad den egentligen är. Renée Zellweger gör sin roll otroligt bra med engagemang och en välgenomtänkt karaktär. Hon lyfter hela filmen, och det är förmodligen den bästa rollgestaltning hon någonsinn gjort, och någonsin kommer att göra.

Betyg:

Jag hoppas att du kommer minnas mig som mer än en fiende

Berättelsen om Arn fortsätter i filmen Riket vid vägens slut. Arn Magnusson (Joakim Nätterqvist) befinner sig fortfarande i Jerusalem och är numera en ytterst respekterad korsriddare, inte minst av sin svurna fiende Saladin (Milind Soman). Men han räknar dagarna tills han får återvända till Västra Götaland och sin älskade Cecilia (Sofia Helin), som sitter inspärrad i kloster. Men när han väl lyckas återvända hem upptäcker han att problemen är långt ifrån över. Inte minst Birger Brosas (Stellan Skarsgård) storslagna planer för att trygga Knuts tron (Gustaf Skarsgård).

Riket vid vägens slut var en positiv överraskning efter ganska dåliga ARN – Tempelriddaren. Den första filmen var rörigt gjord och ofta överspelad, men i uppföljaren märks det att både regissör och skådespelare har tänkt till och gett lite mer. Överspelet finns kvar på många karaktärer, men det märks även hur de lär sig av varandra då samtliga agerar bättre i scener där de spelar mot giganter som Stellan Skarsgård. Givetvis är filmen ganska trist och allmänt grå jämfört med Hollywood filmer i samma klass, men den är fortfarande suveränt gjord för sin genre och sitt land. Det är även mycket roligt att se Sveriges skådiselit samlad i en och samma film, där historien är skriven av en av Sveriges största författare. Scenografin är makalös, svensk natur när den är som vackrast, och som Borås bo är det fantastiskt roligt att känna igen ortsnamn och vissa platser. Historiemässigt är även manuset starkare i denna film, och man har fått bort den röriga berättarformen i första filmen, där man växlade mellan berättarröst och repliker. Ibland rör sig handlingen framåt lite för snabbt, och det märks att man försökt trycka in mycket film på så lite tid som möjligt. Fokuset på detaljerna försvinner då, men det blir heller aldrig långtråkigt vilket givetvis är positivt.

ARN – Riket vid vägens slut, är inte den bästa film som gjorts i Sverige, men den är fortfarande bred. Handlingen passar många olika personligheter och filmsmaker, vilket gör att jag utan tvekan ser det som en perfekt familjefilm till fredagstacosen.

Betyg:

I'm gonna fight for you

Jag råkade få en kändis-crush på Måns Zelmerlöw i lördags. Kolla det här så förstår ni...

Vårkänslorna får mig att fnittra som en liten flicka och spritta runt i huset som en långbent kalv

Idag är det vår ute, men jag är hemma och sjuk. Det är oflyt det, dessutom missar jag teatern nu. Attans bananer...

Fast ska jag vara ärlig så är det lugnt, helt lugnt. För när man är sjuk får man göra roliga saker, som att ligga hemma och käka morotsbröd och kolla på repriser av tv-serier man missat. Och så kan man se på film, och plugga matte och franska, ooooch ...

Okej, jag erkänner. Det är skittråkigt att vara hemma. Jag vill vara frisk. Suck...