Mr Moon

Det är över ett år sedan nu. De där sena, ensamma och lite läskiga nätterna i en främmande säng, i ett främmande hus i Frankrike. Jag bodde hos en tjej som var lika gammal som jag, och det var en upplevelse jag aldrig kommer glömma. Hennes bror försökte flörta med mig och spelade technotique hela nätterna, mamman skrek Annnahh! så fort hon ville något och tjejn kollade bara på tv. Det var annorlunda, men galet kul. Och på nätterna när det var lite små läskigt låg jag och lyssnade på Mando Diao, och särskilt Mr Moon. Och plötsligt kändes allt bättre...

Bless and ♥

Kiss Kiss (Bang Bang)

Yrkesmördare kan verka kul vid första anblicken, men efter 25 år börjar det bli rätt så slitigt och långtråkigt. Det vet Felix (Stellan Skarsgård), som efter ett kvarts sekel inom yrket har bestämt sig för att gå i pension och lämna facklan vidare till sin unge lärling (Paul Bettany). Yrkesmördare var dock aldrig särskilt välbetalt, och under sitt liv har han dragit på sig stora skulder. Felix börjar extraknäcka som barnvakt, men får en chock när han upptäcker vem som ska passas. Bubba (Chris Penn) är 34, men behandlas som 5. Han saknar allt vad världsvanhet heter, och Felix tar med honom till barer för att lära honom om livet. När Bubba väl slutat driva Felix till vansinne har de två ett rätt schysst liv tillsammans, tills Felix upptäcker att någon försöker ta livet av honom. Hans gamla yrkesmördarkolleger har bestämt sig för att han vet på tok för mycket, och att det säkraste är att sätta en kula i skallen på honom.

Kiss Kiss Bang Bang växlar mellan att vara galet rolig, löjlig och långtråkig. Stellan Skarsgård uppfyller alla kriterier i sin roll, men saknar egentligen någon större passion eller glöd. En som har fått en väldigt kreativ och orginell roll är Chris Penn, som spelar Bubba. Bitvis gör han det klockrent och galet roligt, men för det mesta spelar han över så det bara ryker om det. Filmens bästa skådespelarinsats kommer istället från unge och relativt okände Paul Bettany, som gestaltar byråns nye yrkesmördare och Felix vän. Han spelar sällan över och fegar inte heller ut viktiga situationer, och har intressant nog fått en hel del djupare scener. Denne unge man kommer bli stor tids nog. Manuset kretsar mellan underbart och psychopasiskt, och man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta i vissa sekvenser. Under ytan har filmen även underbara teman som att stå upp för sina vänner, att växa upp och faderskap. Kiss Kiss Bang Bang är helt klart en sevärd film, i alla fall om du har en rätt urflippad humor.

Betyg:

Stulna kyssar

Antoine Doinel är en ung man utan någon större begåvning för vare sig arbete eller kärlek som strosar runt på Paris gator 1968. Han blir sparkad från armén, en detektivbyrå och ett arbete som nattportier på ett hotell. Han har en stackars flickvän som största delen av tiden försöker undvika honom eller skäller ut honom, och istället roar han sig med prostituerade, andra dejter och chefens fru. Han ställer till problem över allt, och förstör de flesta reltioner mäniskor har.
Stulna kyssar beskrivs med ord som ”Varken Paris eller kärleken har någonsin skildrats vackrare”, ”Film när den är som bäst” och ”Smärtsamt vacker”. Och ja, det är möjligt att den var just detta 1968, men idag är den då sannerligen inte. Antoine Doinel är vulgär och ohyfsad, varvat med grå och tråkig. Filmen känns ungefär som att sticka ner så många garnnystan i halsen man kan under en och en halvtimma. Man tror liksom inte på att en film kan vara så usel, och försöker desperat ge den en chans. Men precis så usel är den...

Betyg: