Kalla mig vad du vill nu. Men jag blir glad när det går åt helvete för dig. Jag är inte kär i dig längre, inte det minsta, men av någon sinnessjuk anledning vill jag ändå ha koll på dig. Jag vill att jag ska vara lycklig, och du olycklig. För även om jag egentligen inte ville ha dig så sårade du mig.
Jag vet inte om det var du eller jag som förstörde allt, men jag hoppas det var du. Och jag saknar dig. Saknar dig något oerhört fast jag egentligen inte vill träffa dig. Kanske, kanske kan vi en dag mötas igen, skratta igen, hitta tillbaka till varandra. Men just nu gör det för ont, och allt är för konstigt. Men du ska veta att även om jag inte var kär i dig så älskade jag dig, för du kan vara en helt fantastisk människa. Men just nu vet jag inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
åå jag känner igen mig! jag känner igen mig på pricken
känner igen mig i den texten..
Skicka en kommentar