Solen smyger in genom fönstret. Rör mig långsamt framåt och kryper ljudlöst upp bakom allra käraste syster och andas henne i nacken. Ett andetag av smutsig koldioxid förgiftad luft, så långt att jag börjar fundera på om jag andas ut min själ. - Du borde inte smyga när man kan se din skugga.
- Hörde du mig inte?
- Nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar